idaamanda

Jag hoppade över förtsa lektionen idag för att istället ta en lång sovmorgon. Det var en bra idè. Hade en kort skoldag, åkte hem med pappa. Det var då han släppte bomben. Han och Gunilla ska åka södernresa och är borta på min födelsedag! Gissa om jag blev ledsen. Så om två veckor när jag fyller 17 år kommer varken mamma eller pappa komma på morgonen och säga grattis..Jag kände bara en så stor våg av besvikelse..När pappa hade kört hem mig och sen for till stan igen kunde jag inte hålla inne tårarna längre jag bara grät och grät medan min torra pasta värmdes i mikron. Och tillika som jag tänkte på min ensamma födelsedag tänkte jag på "honom". Jag kände hur mycket jag saknar och behöver honom.

Jag kommer klara mej, så som jag alltid gör. Jag känner mig nog lite löjlig som bryr mig så här mycket. Varför skulle pappa behöva vara hemma bara för att jag fyller? Jag vet inte. Men sjukt i mitt hjärta tog det i alla fall.

Mamma jag vill att du ska veta att jag INTE skyller något av det här på dig! Du har orsak att inte vara här, men det tycker jag inte att pappa har.

Fy vad jag är jobbig! Jag gnäller om precis allt! Nä men just  nu känns det bara som allt är emot mej..Men de kommer väl att bli bra! Det måste jag hoppas i alla fall! Fy vad jag tycker synd om mig själv :P det är nästan patetiskt. :P

Tydligen var min magkänsla igår falskt alarm! Inget "hemskt" hände..Förutom att jag for på en fest och var på dåligt humör..Alltså kunde ju inte natten sluta på annat sätt än att stackars lilla Ida står och gråter i Lindas famn och tycker synd om sej själv ala' fjorttisstil x) PINSAMT?JO! Aldrig mer fest när jag är sur!
Men vet ni det är faktist en hemsk känsla att det finns EN sak på hela jorden man vill ha..Och just DEN saken kan man inte få! ÅNGESTÅNGEST!! Är det bara otur eller kan det vara karma? I så fall lovar jag att bli snäll! JAG LOVAR!